Augusta på Stadsgården

och med innehåll. Jag har alltid önskat att jag kunde skriva vackert, berkrivande men det vill sig inte riktigt. Tänk er att komma efter syster Pauline (ja jag kallar henne lilla syster för hon är lite kortare än mig) i skolan att året innan ha läst vad hon har skrivit, bara det kan ju göra att man slutar för gott hon har alltid kunnat uttrycka sig väl så som nu Nicoline har gjort i sin senaste berättelse/blogg. Jag hade dock tur jag är inte tre år yngre så jag slapp ha hennes lärare så det gick inte att upptäcka att jag var mycket sämre än syster min. Hon har alltid varit snäll mot mig som när det var natt orientering i scouterna jag är natt blind ser inte ett jota i skogen jag kunde starta före henne och sen vänta på henne så tog vi oss genom skogen. Bästa systern eller hur. Jag har också gjort andra saker med henne t.ex. åkt till England på språk resa hon var naturligtvis jätte bra på engelska och fick åka till england mellan 1:an och 2:an i gymnasiet. Sen var det min tur jag var ensam att välja särskild engelska (lite svårare) i högstadiet och blev fick gå med 30 andra elever som alla gick i samma klass jag var den enda utomstående så jag kom inte in i klassen på 3 år och därmed sa jag inget om inte läraren bad just mig. Alltså jag fick inget bra betyg i engelska och kära mor sa att om jag ville så kunde jag få åka till england för att lära mig bättre men jag var övertygad att jag inte kunde något, så jag tackade nej. Då sa kära mor att jag kunde ta med mig syster Pauline om jag ville (hon var/är smart kära mor) så att jag lättare kunde komma in i språket men återigen tackade jag nej och det är endå gången jag minns att Pauline varit arg på mig hon sa att jag inte behövde prata alls om jag inte ville. Så kom vi då till england och på kvällen gick vi och såg The great Gatsby den var lång filmen och när jag kom ut så insåg jag att filmen hade ju varit på engelska och jag hade fattat den då släppte min spärr och efter det pratade jag hur mycket engelska som helst, men lika duktig som syster Pauline är jag inte varken på att prata engelska eller att skriva vad det än gäller ett inlägg, en blogg, till skolan hon är fortfarande bäst och jag har slutat hoppas på att jag någonsin ska komma till hennes nivå med vad jag än skriver.